Höörs socken omtalas första gången på 1330-talet då namnet skrevs ”Horgh”. I Palteboken från 1510-talet omtalas sex gårdar i kyrkbyn ”Hörrie”. 1746 berättas att Höör är den största byn i socknen med sina 19 hela hemman.

Ortnamnet kommer från forndanska hørg. Utöver betydelserna helig plats och offerplats har det haft flera andra hänsyftningar som stensättning, hög eller klippa. I många av de äldre källorna är dock den religiösa betydelsen tydlig.

Den nuvarande stavningen med två ”ö” tillkom på initiativ av Posten och fastställdes genom brev av Kungl. Maj:t 1 januari 1917. Stenhuggeri i stor skala har varit kännetecknande för orten ända sedan man här i slutet av 1000-talet började bryta sten till Lunds domkyrka. Orten har troligtvis varit verkstad för Mårten stenmästare vilken under första hälften av 1100-talet varit verksam vid Lunds domkyrkobygge. I Höörs kyrka finns fortfarande hans huggna dopfunt som han signerat men också låtit avbilda sig på. Den så kallade Stenskogen bär fortfarande vittnesbörd om denna medeltida industri. I senare tid har också en omfattande kvarnstenstillverkning skett i socknen.

Genom järnvägens tillkomst 1858 tog tillväxten fart.